Hur går det för Blekinge?
- Uppföljning av mål och delmål i Växtplats Blekinge
- Blekinges regionala utvecklingsstrategi

Senast uppdaterad: 2024-01-16


Inledning

I inledningskapitlet beskrivs bakgrunden till och strukturen på rapporten, målstrukturen i den regionala utvecklingsstrategin och hur uppföljningen av strategin är organiserad.

Läs inledningskapitlet

Bakgrund

I egenskap av ansvarig för det regionala utvecklingsarbetet i länet ska Region Blekinge ta fram en regional utvecklingsstrategi, samordna insatser för genomförandet samt analysera och följa upp utvecklingsarbetet. I februari 2022 antog regionfullmäktige i Region Blekinge en ny regional utvecklingsstrategi - Växtplats Blekinge - som innehåller mål och prioriteringar som sträcker sig fram till 2030.

Strategin består av två strategiska områden - Attraktiva livsmiljöer och Expansivt näringsliv med god kompetensförsörjning - som var och ett innehåller två utvecklingsområden. Utvecklingsområdena innehåller prioriteringar som tar sin utgångspunkt i länets utmaningar och möjligheter och som syftar till att bidra till att förflytta Blekinge i önskvärd riktning och införliva strategins vision; att fler människor ska leva, arbeta och utvecklas i Blekinge.

Till varje strategiskt område finns tre mål och flera delmål. Den föreliggande rapporten är framtagen av Region Blekinge och syftar till att ge en övergripande bild av nuläget och utvecklingen i Blekinge inom respektive område samt följa upp de sex mål som finns i den regionala utvecklingsstrategin. Rapporten uppdateras årligen och under våren 2024 är ambitionen att uppdatera rapporten med interaktivt statistiskt underlag för delmålen som tillhör respektive mål.

Region Blekinge tar varje år fram flera tematiska kunskapsunderlag som finns tillgängliga på Region Blekinges rapportsida för fördjupad läsning. Rapporten bygger till stora delar på underlag hämtat från de tematiska analyserna. Växtplats Blekinge finns i sin helhet med tillhörande underlag på Växtplats Blekinge – vår gemensamma färdplan. För frågor om rapportens innehåll kontakta Simon Ljungqvist - eller Johan Raustorp - .

Strategistruktur

Mål och delmål

Rapportstruktur

Rapporten är strukturerad i linje med Växtplats Blekinge och innehåller ett kapitel för respektive strategiskt område. Till varje mål inom området finns ett fördjupningsavsnitt. Varje fördjupande målavsnitt inleds med en kort beskrivning av de regionala förutsättningar samt utmaningar och möjligheter med undantag för två av målen- fler arbetstillfällen och stärkt konkurrenskraft – som har gemensamma förutsättningar icg därav delar ett gemensamt avsnitt.

Därefter följer en beskrivning och motivering av indikatorerna. Slutligen följs strategins mål upp med hjälp av statistik och indikatorer för att mäta utveckling för varje mål med tillhörande diskussion över utmaningar, möjligheter och måluppfyllelsen.

Måluppföljning och målbedömning

Målen i Växtplats Blekinge kan ses som de långsiktiga effekter som behöver uppnås för att förverkliga strategins vision. Regional utveckling är ett brett område som påverkas av en mängd faktorer och aktörer både i och utanför länet. Det medför svårigheter att dels hitta en indikator som täcker in alla dimensioner av målområdet, dels att sätta lämpliga målnivåer.

Målen i strategin är kvalitativt skrivna men följs emellertid upp med olika indikatorer. Till varje mål finns en kvantitativ indikator kopplad för att vi ska kunna bedöma om utvecklingen går åt rätt håll. Det faktum att regional utveckling är komplext innebär att vi i stället för målvärden använder oss av ett par bedömningskriterier, i de fall det är möjligt, för att uttala oss om måluppfyllelsen och om länet förflyttar sig i önskvärd riktning. I de fall det är möjligt, rent statistiskt, och är relevant har vi redovisat regionala nedbrytningar för olika grupper och kommuner. Kriterierna kan sammanfattas i följande punkter:

  • Blekinges utveckling över tid och i jämförelse med andra regioner. Hur har Blekinge utvecklats jämfört med tidigare år och har länet utvecklats starkare eller svagare än övriga delar av landet. Konjunkturen är en faktor som påverkar alla regioner och det är därför centralt att inte bara se till länets utveckling utan även sätta länets utveckling i relation till andra delar av landet.
  • Den inomregionala utvecklingen. Skiljer sig utvecklingen åt mellan kommunerna? Bidrar alla kommuner till länets utveckling eller ser utvecklingsmönstren olika ut inom länet? Dessutom sker utveckling inom alla grupper och krymper eller ökar skillnaderna mellan olika grupper?

Rapporten syftar till att ge en övergripande bild över utvecklingen för de långsiktiga målen i den regionala utvecklingsstrategin. Strategins delmål syftar till att tydliggöra kopplingen mellan prioriteringar och de långsiktiga målen. De kan också ses som mer kortsiktiga och konkreta effekter som behöver uppnås för att på sikt nå de långsiktiga målen.

En indikator är ett mått som ger oss information om exempelvis ett visst område men är ofta en förenkling av verkligheten, vilket gör att en indikator inte alltid kan fånga upp alla dimensioner av ett mål. På så sätt kan delmålsuppföljningen också bidra till att fånga fler dimensioner än vad som är möjligt med endast en indikator. Delmålsuppföljningen bidrar till att fånga fler dimensioner av målen även om flera av delmålen diskuteras i bakgrundsavsnitten om de regionala utvecklingsförutsättningarna.

I takt med att nya statistik blir tillgänglig och möjliggör nya och förbättrade sätt att mäta utvecklingen kan indikatorerna komma att omarbetas och utvecklas.

I Blekinge utvecklar vi attraktiva livsmiljöer

Det strategiska området handlar om att utveckla attraktiva livsmiljöer för att Blekinge ska vara en plats där människor vill leva och utvecklas. Det innefattar flera stora sakområden som infrastruktur och kollektivtrafik, energisystem, bostäder, service bredband, folkhälsa och kultur. I strategin delas sakfrågorna upp på två utvecklingsområden - hållbar samhällsplanering och hög livskvalitet.

Fördjupning i strategiskt område

Mål: Stärkt attraktivitet särskilt för unga

Fördjupning

Regionala förutsättningar

Blekinge är till ytan Sveriges minsta län och sett till invånartalet det tredje minsta, vilket resulterar i en hög befolkningstäthet. Samtidigt bor en förhållandevis hög andel av befolkningen utanför en tätort. I länets fem kommuner finns totalt 52 tätorter och en stor andel av befolkningen i de fyra kustkommunerna bor i närheten av kusten. Dock saknas en dominerande kärna och i stället präglas länet av en flerkärnig ortsstruktur, vilket skapar goda utvecklingsförutsättningar i regionen. Karlskrona är den största tätorten följt av Karlshamn och Ronneby. Totalt har nio av länets tätorter fler än 3000 invånare, vilket ofta är en gräns som anges som nödvändig för att tillhandhålla ett brett serviceutbud. Länets struktur innebär relativt korta avstånd inom länet med generellt god tillgänglighet till service, arbete och studier. Dock finns det platser främst i de norra kommundelarna med en lägre tillgänglighet till bland annat olika servicefunktioner.

Befolkningsutvecklingen skiljer sig kraftigt åt mellan Sveriges regioner. Urbaniseringen som pågått under lång tid har inneburit en större koncentration av människor till färre men större platser. Urbaniseringen av arbetstillfällen i takt med framväxten av tjänstesektorn har ytterligare förstärkt koncentrationen. I Sverige har storstäder, större städer och kringliggande pendlingskommuner haft högst befolkningstillväxt medan mindre kommuner med lägre tillgänglighet till de större städerna generellt har haft en svagare befolkningsutveckling. Blekinges befolkningstillväxt har under lång tid varit svag och under 2000-talet har utvecklingen i länet tillsammans med Kalmar varit svagast i södra Sverige. Den senaste femårsperioden är Blekinge en av tre regioner där folkmängden har minskat.

I alla regioner är det invandring som bidragit mest till tillväxten och i Blekinge har invandringen under hela 2000-talet varit avgörande för befolkningstillväxten samtidigt som både födelsenettot och inrikes flyttnettot varit negativt. I samband med ökad invandring under migrationskrisen växte länet kraftigt men tillväxten har kommit av sig i takt med att invandringen minskat i omfattning.

Omflyttningar inom landet, vilket vi återkommer till i måluppföljningen, har bidragit till stora demografiska skillnader mellan olika delar av Sverige. Blekinge har en demografisk struktur med en förhållandevis stor andel äldre och en hög medelålder. SCB:s befolkningsframskrivning fram till 2030 visar också att det endast är äldre äldre (80+ år) som förväntas växa medan antalet unga och personer i arbetsför ålder förväntas minska. Det innebär att den redan höga demografiska försörjningskvoten kommer att öka framöver med en åldrande befolkning. Utflyttningen av unga vuxna har över tid inneburit i en lägre andel personer i barnafödande åldrar, vilket resulterat i lägre barnafödande och en demografisk tyngdpunkt till äldre åldersgrupper.

Måluppföljning

Beskrivning av indikator: Inrikes flyttnetto

Attraktiva livsmiljöer är en förutsättning för människor att flytta till och bo kvar i Blekinge och bidrar till en hög boendeattraktivitet. Boendeattraktivitet är subjektivt och det som är attraktivt för en grupp människor behöver inte nödvändigtvis vara det för en annan.

Inrikes flyttnetto mäter skillnaden mellan inflyttning och utflyttning till och från Blekinge i förhållande till övriga Sverige. Det är ett av de vanligaste måtten för att mäta boendeattraktiviteten för redan boende och hur attraktiv regionen är för människor att flytta till. Regioner med ett positivt inrikes flyttnetto har fler inflyttare än utflyttare. Måttet är ett nollsummespel inom landet och för att en region ska ha en positiv nettoinflyttning behöver en annan region ha nettoutflyttning. Det innebär att måttet präglas av konkurrens och visar den relativa attraktiviteten. De platser som har en hög nettoinflyttning antas ha en hög boendeattraktivitet även om måttet snarare fångar effekten av skillnader mellan platsers attraktivitet än hur attraktiv en plats är.

Begreppet attraktivitet kan ha många betydelser beroende på om det är attraktivitet för boende, näringsliv eller besökare som avses. Dessa hänger delvis samman och ökad koncentration har inneburit att vissa platser har blivit attraktiva för både företag och inflyttare.

En alltmer kunskapsdriven ekonomi ökar konkurrensen mellan platser och att attrahera nya invånare blir centralt för att utveckla näringslivet, klara kompetensförsörjningen och hantera framtida välfärdsutmaningar.

För perioden 2000–2022 har Blekinge haft ett negativt inrikes flyttnetto under samtliga år och i genomsnitt uppgick det årliga nettot till -449 personer. Nettoinflyttningen har varit högst till Skåne, Stockholm och Uppsala. I förhållande till befolkningen har Blekinge haft det fjärde lägsta nettot medan mest attraktiva boenderegioner under 2000-talet med högst flyttnetto har Halland, Uppsala och Gotland varit. Under 2022 uppgick nettot för Blekinge till -305 personer, vilket per invånare var det femte lägsta av regionerna under året.

För Blekinge försämrades nettot relativt kraftigt mellan 2016–2020 jämfört med femårsperioden dessförinnan. Det var en konsekvens av både lägre inflyttning och högre utflyttning. Pandemin ledde till att många sysselsatta snabbt fick ställa om och arbeta hemifrån, vilket resulterat i ökad utflyttning från storstäderna. Under pandemiåren 2020–2022 har bland annat Jämtland, Kalmar och Värmland lyckats vända många år av nettoutflyttning. För Stockholm och i viss mån även Västra Götaland har många år av positivt flyttnetto fram till pandemin ändrats till relativt kraftig utflyttning. I båda regionerna försämrades dock nettot redan före 2020. För Blekinge har flyttnettot från 2020 förvisso förbättrats men är alltjämt negativt och länet har inte blivit en ”pandemivinnare” som attraherat inflyttare i högre utsträckning från de större städerna.

Av länets kommuner är det endast Sölvesborg som har haft ett positivt netto under 2000-talet. Övriga kommuner har i genomsnitt för perioden haft ett negativt netto. I Karlshamn har dock nettot varit positivt under flera år under perioden medan i Olofström har nettot varit negativt samtliga år under 2000-talet. I faktiska tal har nettoutflyttningen till övriga Sverige varit störst i Ronneby och Karlskrona. Boendeattraktiviteten varierar inom regionen och utvecklingen under pandemiåren skiljer sig åt. Flyttnettot har förbättrats jämfört med femårsperioden före pandemin i samtliga kommuner med undantag för Ronneby. I förhållande till befolkningen har nettot förbättrats mest i Olofström, även om det fortsatt är negativt, följt av Sölvesborg.

Flyttbenägenheten är som störst bland unga vuxna (20–34 år) och avtar därefter i omfattning. För Blekinge är det i de mest flyttintensiva åldrarna som stora delar av det negativa flyttnettot uppstår. I dessa åldersgrupper är det negativt för kvinnor och män både inrikes och utrikes födda. För inrikes födda i åldersgrupperna över 30 år är nettot positivt men fortsatt negativt för utrikes födda. Studier visar att det bland nyanlända sker en betydande sekundäromflyttningen inom Sverige från mindre till större städer. För åldersgrupperna över 35 år är flyttnettot positivt totalt sett. Den avtagande flyttintensiteten gör emellertid att det inte väger upp för den kraftiga utflyttningen bland unga vuxna. Bland kommunerna är flyttnettot negativt för samtliga i de mest flyttbenägna åldrarna.

Bedömning

Omflyttningarna inom Sverige bidrar till varierande förutsättningar för regionerna att hantera de framtida utmaningarna. Nettoutflytten av framför allt unga vuxna bidrar till en hög och ökande försörjningskvot. För att lyckas utveckla näringslivet och samtidigt klara kompetensförsörjningen behövs en växande arbetskraft och på så sätt är länets boendeattraktivitet också centralt för näringslivs- och kompetensförsörjningsfrågorna.

Ett ökat inslag av distansarbete har förändrat flyttströmmarna inom Sverige - fler har valt att bosätta sig längre från de största städerna. Men om dessa förändrade flyttmönster till följd av ökat distansarbete är bestående och vad det får för konsekvenser för olika delar av landet är ännu för tidigt att säga. Frågan är om dock hur bestående dessa förändringar är. Kommer Stockholm och Västra Götaland som Sveriges tillväxtmotorer över tid ha en större utflyttning än inflyttning? Kan mindre regioner som under fortsätta att attrahera nya invånare från större städer även framöver?

I jämförelse med andra mindre regioner har inte Blekinge blivit en tydlig ”pandemivinnare” när möjligheterna att arbeta och studera på distans öppnades upp även om nettot förbättrats sedan 2020. Nettoutflyttningen bland unga vuxna är fortsatt hög och för att stärka länets näringsliv och förbättra kompetensförsörjningen krävs fler invånare och stärkt attraktivitet som boenderegion, inte minst för unga vuxna. En relaterad utmaning är att länet över lång tid har haft ett relativt lågt bostadsbyggande och flera kommuner uppger att det finns en bostadsbrist med stor efterfrågan i centralorterna och kusten.

För Sölvesborg har kommunens gynnsamma lägeskvaliteter sannolikt bidragit till en hög boendeattraktivitet där tillgången till distansarbete också ha möjliggjort att bo med något längre restider från de större städerna. Karlskrona har till skillnad från närliggande centrumstäder ett negativt inrikes flyttnetto. I förhållande till kommunerna i Blekinge har Karlskrona ett positivt netto, dock är det betydligt lägre för Karlskrona än för exempelvis Kalmar och Växjö som är tydliga regionala motorer. Det geografiska läget kan i sammanhanget begränsa den möjligheten. Från Sölvesborg är restiderna i stort desamma för att förflytta sig till Karlskrona som till västra Skåne. I förhållande till övriga Sverige har Karlskrona ett relativt kraftigt negativt netto, vilket skiljer sig från de övriga närliggande större städerna som antingen är positivt den senaste femårsperioden (Kristianstad och Kalmar) eller betydligt mindre negativt (Växjö).

Antal

Utveckling 1

Utveckling 2

Flyttnetto 1

Flyttnetto 2

Flyttnetto 3

Flyttningar


Mål: Minskad miljö- och klimatpåverkan

Fördjupning

Regionala förutsättningar

2015 sattes ett mål om att begränsa den globala temperaturökningen till 2 grader med sikte på 1,5 grader. För kommande generationer är det centralt att begränsa den globala uppvärmningen, vilket är en av vår tids stora utmaningar och för det krävs att utsläppen av växthusgaser minskar. Det långsiktiga klimatmålet innebär att Sverige 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären. För att uppnå det behöver utsläppen från svenskt territorium vara minst 85 procent lägre år 2045 jämfört med 1990 års nivå.

Mellan 1990–2021 minskade de klimatpåverkande utsläppen i riket minskat med 33 procent. Efter en rekordstor utsläppsminskning under 2020 som en följd av pandemin ökade utsläppen under 2021 med 3,4 procent jämfört med året innan men är fortsatt lägre än före pandemin. I Blekinge har utsläppen under perioden 1990–2021 minskat med 44 procent, vilket i en regional jämförelse är den nionde största utsläppsminskningen. Under 2021 ökade utsläppen i länet med 15 procent, vilket är långt över riksgenomsnittet och den största ökningen av samtliga regioner. Den kraftiga ökningen under året beror till stor del på det reservkraftverket i Karlshamn som inte varit i drift så mycket sedan 2010.

I förhållande till befolkningen har utsläppen minskat kraftigt. I Sverige har utsläppen per invånare minskat från 8,3 ton till 4,6 ton och i Blekinge från 6,5 ton till 3,5 ton per invånare. Det innebär att nedgången per invånare inte har haft en lika god utveckling som de totala territoriella utsläppen. Av rikets utsläpp stor Blekinge för 1,1 procent, vilket är lägre än 1990 (1,4 procent). I förhållande till befolkningsstorleken är utsläppen något lägre än förväntat, givet att 1,5 procent av landets invånare bor i länet. Trots minskade utsläpp behöver mer ske för att det nationella målet ska nås. För att länets ska bidra till att det nationella målet nås och därmed ha en utsläppsminskning som motsvarar den för riket behöver minskningstakten öka inte minst med tanke på att utsläppen ökade mellan 2020–2021.

Av utsläppen i Blekinge står transportsektorn för störst andel följt av jordbrukssektorn och tillsammans står dessa för närmare 60 procent av länets utsläpp. Under perioden 1990–2021 har det skett en minskning inom alla sektorer med undantag för produktanvändning samt el och fjärrvärme. Fram till 2020 minskade utsläppen från el och fjärrvärme men ökad drift vid reservkraftverket i Karlshamn ökade sektorns utsläpp kraftigt under 2021. Från 1990 har minskningen varit kraftig inom industri, egen uppvärmning av bostäder och lokaler samt avfall. Även inom jordbruk- och transportsektorn har utsläppen minskat men i lägre takt vilket inneburit att andelen av de totala utsläppen ökat.

Mellan länets kommuner finns variationer både i bidrag till länets samlade utsläpp och vilka sektorer som står för utsläppen. I faktiska tal står Karlskrona för störst andel av de samlade utsläppen medan i förhållande till befolkningen är utsläppen som högst i Karlshamn. Utsläppsminskningen mellan 1990–2021 har varit över riksgenomsnittet i Olofström, Karlskrona och Ronneby. Med undantag för i Karlshamn står transportsektorn för störst andel av utsläppen i länets kommuner.

Måluppföljning

Beskrivning av indikator: Regionala miljökvalitetsmålen

Blekinge står liksom övriga världen inför stora miljö- och klimatutmaningar och miljö- och klimatpåverkan behöver minska. Det handlar om att tillgodose våra behov idag och samtidigt skapa förutsättningar för utveckling och god livsmiljö i framtiden. För att Blekinge ska bli en hållbar och attraktiv region med god livsmiljö krävs stora förflyttningar inom miljö- och klimatområdet.

Sveriges miljömål är det nationella genomförandet av den ekologiska dimensionen av de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030. Miljömålen består av ett generationsmål och 16 nationella miljökvalitetsmål. Generationsmålet innebär att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöutmaningarna är lösta. Miljökvalitetsmålen beskriver det tillstånd i miljön som ska uppnås för att vi ska nå generationsmålet.

De nationella miljökvalitetsmålen gäller även för Blekinge med undantag för målet Storslagen fjällmiljö. Länsstyrelsen i Blekinge gör en årlig uppföljning av målen med regionala bedömningar. I uppföljningen beskrivs tillståndet i miljön och om det sker tillräckligt för att nå målen till 2030. Bedömningen för om målen för miljön nås sammanfattas med ja, nära eller nej. Även utvecklingen i miljön bedöms - positiv, neutral, negativ eller oklar.

Länsstyrelsens bedömning är att inget av miljömålen som mäts på regional nivå kommer att nås i Blekinge fram till 2030. Det är bekymmersamt att trenden dessutom bedöms vara neutral eller negativ för alla mål med undantag för Frisk luft som har en positiv trend och även är det mål som bedöms vara nära att nås. Sammantaget innebär det att även om många åtgärder görs går utvecklingen antingen åt fel håll eller för långsamt.

Miljö- och klimatområdet påverkar och påverkas av många delar av samhällsutvecklingen. Utvecklingen inom flera områden behöver genomsyras av miljö- och klimatfrågorna och för att nå målen behövs flera olika åtgärder och insatser. Inom samhällsplaneringen är en långsiktig och ändamålsenlig markanvändning med hänsyn till den biologiska mångfalden och det framtida utvecklingsbehovet en viktig del i den hållbara attraktiva utvecklingen. Genom att stärka den biologiska mångfalden och värna ekosystemtjänster kan motståndskraft mot klimatförändringar och annan klimatpåverkan skapas. De klimatpåverkande utsläppen kommer främst från transportsektorn och kan minska genom ökade hållbara energieffektiva transporter. Blekinges litenhet med korta geografiska avstånd och förhållandevis höga befolkningstäthet medför goda förutsättningar för omställning och ökad minskningstakt av utsläppen i länet.

I den nationella uppföljningen av miljökvalitetsmålen är bedömningen att ett av målen kommer att nås till 2030 och för tre av målen bedöms delvis kunna nås till 2030. Endast för två av målen är utvecklingen i miljön positiv. Uppföljningen visar likt den för Blekinge att mycket görs för att nå målen, men att Sverige behöver göra mer.

Dessvärre finns inte miljökvalitetsuppföljningen nedbruten på kommunnivå. För fördjupad läsning om miljömålsuppföljningen i Blekinge rekommenderas Länsstyrelsens rapport - Regional årlig uppföljning av miljömålen – Blekinge 2023.

Utsläpp i regioner

Utsläpp i kommuner

Utsläpp per bransch

Regionala miljökvalitetsmål

Mål: God, jämlik och jämställd hälsa

Fördjupning

Regionala förutsättningar

Vår hälsa beror på en mängd olika faktorer och är resultatet av ett komplext samspel mellan individ, miljö och samhälle. Vår hälsa påverkas av genetiska, sociala och ekonomiska faktorer liksom våra levnadsvanor. I ett internationellt perspektiv har svenskarna en god folkhälsa. Medellivslängden fortsätter att öka och en allt större andel skattar sin hälsa som god. Men folkhälsans utveckling varierar mellan regioner och grupper i samhället.

I Blekinge är medellivslängden lägre än riksgenomsnittet både för kvinnor och män och i samtliga regioner är medellivslängden lägre för män än för kvinnor. I takt med att folkhälsan förbättrats har medellivslängden ökat och skillnaden mellan könen har minskat över tid.

Socioekonomiska förhållanden påverkar vår hälsa och det finns ett starkt samban mellan utbildningsnivå och hälsa. För 30-åringar i Sverige är den förväntade återstående livslängden 6,3 år högre för högutbildade än för förgymnasialt utbildade och i Blekinge uppgår skillnaden till 5,1 år mellan utbildningsgrupperna.

Ett annat sätt att få en uppfattning om hur befolkningen mår är genom att studera ohälsan med hjälp av ohälsotalet som mäter antalet frånvarodagar som ersätts av sjukförsäkringen.Över tid har ohälsotalet minskat i Sverige men de regionala skillnaderna inom landet är betydande. i Blekinge har ohälsotalet också minskat men är fortsatt något högre än i riket och det finns stora skillnader mellan grupper. Könsskillnaden är stor där kvinnor har betydligt fler ohälsodagar än män. I Blekinge uppgår differensen till över tio dagar om året, vilket är något fler än i riket. Ohälsotalet är också betydligt lägre för högutbildade personer jämfört med personer med förgymnasial utbildning.

Den psykiska hälsan en central del av människors välbefinnande och räknas som ett av de stora folkhälsoproblemen i Sverige. Psykisk ohälsa är också ett växande hälsoproblem där besvär som oro, ångest och stress ökar. Psykisk ohälsa är dock ett svårdefinierat begrepp och det finns svårigheter i att mäta den psykiska hälsan. Ett tillvägagångsätt är att använda självskattade mått från den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor. Andelen av befolkningen mellan 16–84 år i Sverige som uppger ett gott eller mycket gott psykiskt välbefinnande uppgår till 86 procent och andelen är högre bland kvinnor än män, ökade med åldern och var högre bland de med eftergymnasial utbildning. I Blekinge var andelen som uppgav ett gott eller mycket gott psykiskt välbefinnande högre än i riket.

Levnadsvanor är påverkbara och hälsosamma levnadsvanor ökar förutsättningarna för en god hälsa och spelar roll för hur vi mår både fysiskt och psykiskt. Hjärt- och kärlsjukdomar, cancer och typ 2-diabetes är exempel på sjukdomar som påverkas av våra levnadsvanor. Det finns skillnader i våra levnadsvanor mellan kön, ålder och utbildningsnivå. Det har skett en successiv ökning av andelen i befolkningen med övervikt eller fetma. En tredjedel av befolkningen i länet uppger i den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor från 2021 att de rör på sig för lite och färre än tio procent äter tillräckligt med frukt och grönt varje dag. Tobaksrökning är stor riskfaktor och andelen dagliga rökare har minskat kraftigt över tid och även andelen med riskfyllda alkoholvanor har minskat något jämfört med tidigare.

Måluppföljning

Beskrivning av indikator: Självskattad hälsa

En befolkning med god hälsa och att de som bor och arbetar i Blekinge mår bra är en förutsättning för en hållbar regional utveckling. En god hälsa är viktigt för en hög livskvalitet och möjliggör för individer att göra det de önskar. Det är samtidigt en förutsättning för att minska skillnader och få fler människor i arbete.

Den självskattade hälsan är ett mått på hur befolkningen uppfattar sin egen hälsa. Studier visar att det finns samband mellan hur människor skattar sin hälsa och framtida sjuklighet och dödlighet. Det finns också samband mellan den självskattade hälsan och levnadsvanor, vilket gör att måttet indikerar utvecklingen av folkhälsan för olika grupper över tid.

Den självskattade hälsan mäts med hjälp av enkätsvar från den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor som är en folkhälsoundersökning som Folkhälsomyndigheten genomför vartannat år. Självrapporteringen mäts på en femgradig skala och hur stor andel som svarat ”bra” eller ”mycket bra” på frågan ”Hur bedömer du ditt allmänna hälsotillstånd?”. För att få ett tillräckligt stort dataunderlag på regional nivå presenteras ett flerårsmedelvärde på fyra år.

I ett internationellt perspektiv är den svenska hälsan god även om skillnader mellan länder i studier över den självskattade hälsan ska tolkas med viss försiktighet. Av den vuxna befolkningen (16–84 år) i Blekinge uppger 69,5 procent en bra eller mycket bra hälsa, vilket är lägre än i riket och länets invånare skattar sin hälsa bland de lägsta i landet. I Stockholm, Halland och Jönköping är andelen med god självskattad hälsa som högst. Länet har emellertid haft en positiv utveckling från 2004 och andelen av befolkningen som uppger en god hälsa har ökat mer i Blekinge än riksgenomsnittet och ökningen är den femte största av regionerna. För fyraårsgenomsnittet 2019–2022 ökade andelen i Blekinge med god hälsa med 0,8 procentenheter jämfört med genomsnittet för perioden 2018–2021.

Yngre vuxna (16–44 år) uppger i högre grad en god hälsa än äldre vuxna (45–84) båda för män och kvinnor. På regional nivå är statistiktillgången för olika åldersgrupper begränsad. Däremot i den senaste undersökningen av Hälsa på lika villkor som Blekinge deltog med ett utökad urval är från 2021 och i den framträder liknande mönster. Den självskattade hälsan är något högre för den yngsta åldersgruppen 16–29 år för åldersgruppen 30–44 år och skillnaden växer sedan för de äldre åldersgrupperna.

Den självskattade hälsan är högre för män än för kvinnor i samtliga åldersgrupper och även när hänsyn tas till födelseland och utbildningsnivå är skillnaden statistiskt säkerställd. I alla regioner med ett undantag är den självskattade högre för män än för kvinnor. I Blekinge uppgår könsdifferensen till 7 procentenheter, vilket är en större differens än riksgenomsnittet.

I samtliga kommuner är den självskattade hälsan lägre än i riket. Högst är den i Karlskrona och lägst i Olofström. Den självskattade hälsan har också utvecklats positivt under perioden 2004–2022 i länets kommuner och den största ökningen i procentenheter har Karlskrona haft följt av Karlshamn och Sölvesborg. I de tre kommunerna överstiger ökningen läns- och riksgenomsnittet under perioden.

Inom Blekinge finns också skillnader i hur män och kvinnor upplever den allmänna hälsan. I Olofström är andelen med god hälsa högre för kvinnor än män medan i resterande kommuner är förhållandet det omvända. I Karlskrona är andelen med bra hälsa högst i länet både för kvinnor och män. Könsdifferens är störst i Ronneby följt av Olofström och Karlskrona.

Bedömning

Trots att folkhälsan generellt sett är god och har utvecklats positivt finns det skillnader mellan olika socioekonomiska grupper i samhället. Det handlar om både den självskattade hälsan och övriga mått som lyfts i bakgrundsavsnittet. Det innebär att hälsan i Blekinge och i Sverige varken är jämställd eller jämlik. Trots att utvecklingen över tid har gått i rätt riktning skattar Blekingeborna sin hälsa bland de lägsta i landet.

Som beskrivits tidigare påverkas den enskilde individens hälsa av flera faktorer. Skillnader i socioekonomiska förhållanden och den sociala positionen kan till stor del förklara den ojämlika hälsan. Utbildning är en central faktor när socioekonomiska skillnader studeras och inte minst utifrån ett hälsoperspektiv. Den självskattade hälsan är betydligt lägre för personer med förgymnasial utbildning och skillnaderna består även när hänsyn tas till ålder, kön och födelseland. Likt ovan finns det begränsningar i datatillgången på regional nivå men i Folkhälsorapport Blekinge 2021 framgår det att den självskattade hälsan är högre i länet bland personer med eftergymnasial utbildning än övriga utbildningsgrupper. Skillnaden jämfört med gruppen förgymnasialt utbildade uppgick till 11,9 procentenheter för kvinnor och 12,4 procentenheter för män. Utbildningen är således centralt bland och hänger även samman med möjligheter till arbete och kopplingen till arbetsmarknaden. Blekingebor med en högre disponibel inkomst rapporterar också i högre utsträckning en god hälsa jämfört med personer med lägre disponibel inkomst.

Hälsa regioner

Könsskillnader regioner

Hälsa kommuner

Könsskillnader kommuner

I Blekinge utvecklar vi ett expansivt näringsliv med god kompetensförsörjning

Det strategiska området handlar dels om att utveckla ett expansivt näringsliv, dels om att utveckla god kompetensförsörjning för att fler personer ska leva, arbeta och utvecklas i Blekinge. Området delas in i två utvecklingsområden – god kompetensförsörjning och växande näringsliv.

Fördjupning i strategiskt område

Mål: Fler Blekingebor i arbete

Fördjupning

Regionala förutsättningar

Regionernas kompetensförsörjning har i takt med arbetsmarknadens strukturomvandling blivit en alltmer avgörande faktor för en fortsatt god konkurrenskraft. Tillgång till människor som kan möta efterfrågan på arbetskraft från arbetsgivare är en förutsättning för en god kompetensförsörjning. Blekinges svaga befolkningstillväxt och det faktum att länet har en nettoutflyttning av unga vuxna har resulterat i en lägre andel av befolkningen i arbetsför ålder. Det innebär flera utmaningar: dels ur ett finansieringsperspektiv, dels svårigheter för arbetsgivare att klara framtidens kompetensförsörjning. Både för att hantera ett större omsorgsbehov inom offentlig sektor och för företag att kunna växa och utvecklas.

Under 2000-talet har antalet personer i arbetsför ålder minskat i länet medan i riket har det växt relativt mycket och en stor del av tillväxten har skett i storstadsregionerna, vilket inneburit en urbanisering av ekonomin. Förändringar i befolkningssammansättningen har inneburit att antalet utrikes födda i arbetsför ålder som växt kraftigt står för en allt större andel av den arbetsföra befolkningen i länet. Trots tillväxten kan det inte fullt ut kompensera för det stora antalet inrikes födda som under 2000-talet lämnat arbetsför ålder.

På sikt är det en nyckelfråga för en hållbar utveckling att vända den negativa befolkningsutvecklingen och för att klara regionens kompetensförsörjning. För Blekinge är det dock centralt att en så stor andel av befolkningen som möjligt ingår i arbetskraften och att den tillgängliga potentialen i regionen tas tillvara. Ett högt arbetskraftsdeltagande kan dämpa de negativa effekterna av svag befolkningstillväxt. Länets arbetskraftstillväxt har varit god och andelen av befolkningen som ingår i arbetskraften är högre än riksgenomsnittet.

För en långsiktig etablering på arbetsmarknaden är en gymnasial utbildning i hög grad en grundförutsättning, även om det självklart har betydelse vad man väljer att studera. En hög utbildningsnivå bland befolkningen är dock positivet och underlättar omställningen. Över tid har utbildningsnivån ökat kraftigt i takt med en utbyggd högskola, högre krav på arbetskraften och att många med lägre utbildning har lämnat arbetskraften.

Inom kompetensförsörjningsområdet finns det stora utmaningar trots ett högt arbetskraftsdeltagande och fler med en avslutad gymnasieutbildning. En ofta framförd utmaning är hur matchningen på arbetsmarknaden fungerar. Efterfrågan och bristen på arbetskraft hos arbetsgivarna kan fångas genom undersökningar. Länets arbetsgivare uppger i dessa att de har svårt att rekrytera efterfrågad kompetens. Det tycks som att efterfrågeökningen på kompetens har varit större än vad utbudet av arbetskraft har ökat för samtidigt som det råder hög efterfrågan är arbetslösheten den femte högsta i landet. Situationen på arbetsmarknaden är komplex och en förklaring är en försämrad matchning, där de där de kompetenser som de arbetslösa besitter inte i full utsträckning motsvarar arbetsgivarnas efterfrågan. En förklaring är att tre fjärdedelar av de som är inskrivna som arbetslösa tillhör gruppen arbetslösa med svag konkurrensförmåga. Samtidigt är arbetslöshetsnivån för inrikes födda och personer med eftergymnasial utbildning låg. Det indikerar att utbildning är viktigt för att etablera sig på arbetsmarknaden och att trösklarna till arbetsmarknaden annars är höga, men också att bland annat språkkunskaper är viktigt. Positivt är att från inledningen av pandemin har arbetslöshetsnivån minskat kraftig och närmar sig nivåerna före finanskrisen. Särskilt god har utvecklingen varit för utrikes födda.

Måluppföljning

Beskrivning av indikator: Sysselsättningsgrad

För att utveckla Blekinge till en plats för fler att leva, arbeta och utvecklas behövs ett konkurrenskraftigt näringsliv med en god kompetensförsörjning. Regionens främsta resurs är människor och genom att skapa förutsättningarna för människor att utvecklas kan matchningen stärkas och tillväxten öka.

Sysselsättningsgraden mäter hur stor andel av befolkningen i arbetsför ålder (20–64 år) som bor i Blekinge och som har ett arbete. Måttet är ett av de vanligaste när man studerar arbetsmarknaden och indikerar balansen mellan befolknings- och jobbtillväxt. Måttet är relevant eftersom det inte endast relaterar till arbetskraften utan fångar aktivitetsgraden för hela befolkningen i arbetsför ålder. Det anger hur många som arbetar och hur många som står utanför arbetsmarknaden. Men säger det lite om hur mycket de sysselsatta arbetar.

En ökad sysselsättningsgrad behöver inte bero på att antalet sysselsatta ökar utan det att antalet boende i arbetsför ålder minskar. En ökad sysselsättningsgrad behöver därmed inte betyda att skatteintäkterna i regionen ökar. Det kan även vara en kombination där antalet sysselsatta växer i snabbare takt än befolkningen. På så sätt balanserar det övriga mål och om arbetsmarknaden taktar med befolkningsutvecklingen. Det ger också en indikation på matchningsläget på arbetsmarknaden och den socioekonomiska situationen i regionen.

En hög sysselsättningsgrad är centralt både ur ett samhälls- och ett individperspektiv. Dock är en viss del av befolkningen inte en del av arbetskraften. Studerande, föräldralediga och sjukskrivna är exempel på personer som står utanför arbetskraften.

I Blekinge uppgår sysselsättningsgraden till 80,8 procent, vilket är och 0,6 procentenheter lägre än riksgenomsnittet. Högst är sysselsättningsgraden i Jämtland, Halland samt Norrbotten och lägst är den i Skåne, Uppsala och Södermanland. Sysselsättningsgradens utveckling har varierat över tid. Före finanskrisen var förvärvsgraden i länet i paritet med riksgenomsnittet men regionen drabbades kraftigt av den globala finanskrisen och sysselsättningen föll. Mellan 2008–2020 har differensen till riket legat över en procentenhet.Från 2019 används en ny källa och metod av SCB i framtagandet av förvärvsarbetande, vilket medför ett tidsseriebrott. För att presentera utvecklingen över tid har vi nivåjusterat tidserien.

Under pandemiåren har arbetsmarknaden utvecklats starkt, vilket har inneburit att både arbetslösheten närmat sig nivåerna som rådde före finanskrisen och att sysselsättningsgapet i jämförelse med riket har minskat. Sett till hela perioden 2000–2022 har utvecklingen av sysselsättningsgraden i länet varit i nivå med utvecklingen i riket som helhet. Att länets sysselsättningsgrad har ökat beror både på att antalet sysselsatta har ökat och att antalet personer i arbetsför ålder har minskat. Under 2022 var ökningen av sysselsättningsgraden i nivå med riksgenomsnittet (1 procentenhet).

Mellan länets kommuner varierar sysselsättningsgraden från 78,4 procent i Ronneby till 83,2 procent i Sölvesborg. Av länets fem kommuner är det i Sölvesborg och Karlskrona som sysselsättningsgraden är högre än riksgenomsnittet. I båda kommunerna har dessutom utvecklingen under 2000-talet varit som mest positiv. Variationerna mellan kommunerna inom länet har olika förklaringar. Exempelvis påverkar flyttningar de demografiska förutsättningar och tillgången till jobb och tillväxtmotorer. I Karlskrona har både antalet personer i arbetsför och antalet sysselsatta ökat, i Sölvesborg och Karlshamn har antalet sysselsatta ökat samtidigt som antalet i arbetsför ålder minskat medan i Olofström och Ronneby förklaras utvecklingen av att antalet sysselsatta har minskar mindre än antalet personer i arbetsför ålder. Under 2022 ökade sysselsättningsgraden i samtliga kommuner och ökningen var störst Karlskrona.

Bakom de observerade skillnaderna mellan kommunerna inom länet finns också stora variationer mellan olika grupper. För utrikes födda uppgår sysselsättningsgraden i Blekinge till 62,7 procent, vilket är 22,7 procentenheter lägre än för inrikes födda och differensen är den största i landet. Den starka arbetsmarknadsutvecklingen under och efter pandemin har inneburit att sysselsättningsgraden ökat kraftigt för utrikes födda, vilket bidragit till att skillnaderna minskat de senaste åren. Lägst är sysselsättningsgraden för utrikes födda kvinnor. Sysselsättningsskillnaderna mellan kvinnor och män är i sammanhanget förhållandevis små och uppgår till 1,6 procentenheter i Blekinge vilket är mindre än i riket. Dock är skillnaderna stora bland utrikes födda (4,5 procentenheter) och små (0,9 procentenheter) bland inrikes födda. Sysselsättningsskillnaderna mellan olika grupper varierar också mellan kommunerna.

Utbildning är en central faktor för sysselsättning och en stor skiljelinje på arbetsmarknaden är en slutförd gymnasial utbildning. För personer som saknar en gymnasieutbildning är det svårt att etablera sig på arbetsmarknaden när allt högre krav ställs på arbetskraften och det finns stora sysselsättningsskillnader mellan olika utbildningsgrupper. För personer med förgymnasial utbildning är sysselsättningsgraden betydligt lägre än för personer med minst en gymnasial utbildning. Sysselsättningsgapet för utbildningsgrupperna är tydligt för män och kvinnor både inrikes och utrikes födda. Däremot är sysselsättningsskillnaderna mellan personer med gymnasial och eftergymnasial utbildning förhållandevis små.

Bedömning

De två senaste åren efter den initiala fasen av pandemin har hög efterfrågan och en arbetsmarknad som fortsatt vara stark när konjunkturen börjar vika inneburit att sysselsättningsgraden ökat. Trots det har Blekinge i ett jämförande perspektiv en låg sysselsättningsgrad. Dock har gapet gentemot riket, som ökade under finanskrisen, minskat de senaste åren.

Det finns fortsatt stora utmaningar med stora inomregionala skillnader mellan olika platser och grupper. Bland kommunerna varierar sysselsättningsgraden kraftigt samtidigt som det finns stora inomregionala skillnader även sett till utvecklingen. Den starka utvecklingen på arbetsmarknaden för utrikes födda har bidragit till att sysselsättningsskillnaderna mellan inrikes och utrikes födda minskat. Men fortsatt är den låga sysselsättningsgraden för utrikes födda en stor kompetensförsörjningsutmaning för regionen inte minst med tanke på att gruppen har stått för hela arbetskraftstillväxten.

Den inbromsande ekonomin med svagare konjunktur har ännu inte spillt över på arbetsmarknaden fullt ut. Arbetsmarknaden påverkas med viss fördröjning, vilket delvis kan förklara utvecklingen. En annan förklaring är att det fortsatt råder stor brist på arbetskraft i näringsliv och offentlig sektor.

En lågkonjunktur riskerar att slå hårt mot personer som redan står utanför eller har en svag ställning på arbetsmarknaden. Högre krav och ökad konkurrens när arbetslösheten förväntas öka kan leda till att försvaga konkurrenskraften för de som redan står långt från arbetsmarknaden. Det riskerar bland annat att öka långtidsarbetslösheten i regionen ytterligare.

För alla grupper är utbildning en väldigt viktig faktor för etablering på arbetsmarknaden. På sikt är det centralt att en så stor andel av befolkningen som möjligt genomgår en gymnasieutbildning och får en gymnasieexamen. Högre utbildning i sig leder dock inte till jobb utan vad man väljer att studera har också betydelse. Ur ett regionalt perspektiv är det dock positivt med en hög utbildningsnivå bland befolkningen eftersom det underlättar omställningsförmågan samtidigt som det finns positiva samband med hälsovariabler.

Utveckling 1

Utveckling 2

Kön 1

Kön 2

Födelseregion 1

Födelseregion 2

Mål: Ett växande näringsliv med fler arbetstillfällen och stärkt konkurrenskraft

Fördjupning

Följande bakgrundsavsnitt är gemensamt för målen fler arbetstillfällen och stärkt konkurrenskraft. Målen handlar om näringslivsutvecklingen och har gemensamma förutsättningar.

Regionala förutsättningar

De regionala utvecklingsförutsättningarna beror på en mängd faktorer. En betydelsefull faktor bakom produktivitets – och jobbtillväxt är den regionala branschstrukturen. En del branscher växer främst genom ökad produktivitet och konkurrerar på en global marknad, medan andra växer med ökad sysselsättning och är i högre grad beroende på den lokala marknaden och den inhemska konsumtionen. Näringslivsstrukturen påverkar på så sätt också den regionala sårbarheten. En koncentration av arbetstillfällen till få branscher och företag med stor betydelse för den regionala ekonomin innebär en hög sårbarhet. Ett diversifierat näringsliv minskar sårbarheten och skapar en god motståndskraft. Omställningen underlättas där nedgångar i branscher kan balanseras med tillväxt i andra.

Som helhet har Sverige haft en gynnsam strukturomvandling från ett jordbruks- och industrisamhälle till tjänste- och kunskapssamhälle. Över tid har strukturomvandlingen resulterat i god tillväxt i tjänstesektorn och att antalet jobb inom produktion minskat. Servicesektorn har också haft en hög tillväxt drivet av inhemsk konsumtion. Utveckling har bidragit till stora mellanregionala skillnader med god befolknings- och jobbtillväxt i storstadsregionerna samtidigt som regioner framför allt utanför storstadsregionerna drabbats av den minskade sysselsättningen inom industrin. Storstadsregionernas utveckling kan i hög grad förklaras av tillväxten i den kunskapsintensiva tjänstesektorn där tillgången till högkvalificerad arbetskraft är centralt och matchningen underlättas på en större arbetsmarknad. För servicenäringarna handlar det om att större platser erbjuder en stor närmarknad för avsättning av produkter och tjänster. För industriföretag är beroendet av närmarknaden lägre och tillgång till mark kan ge konkurrensfördelar. Utvecklingen har resulterat i en att industriföretagen utgör en större andel av näringslivet i mindre regioner.

Blekinge har en hög koncentration av arbetstillfällena till industrinäringarna och stora arbetsgivare. Inom industrin finns också flera regionala specialiseringar - dator- och elektronikindustrin, fordon- och transportindustrin, gummi- och plastindustrin samt livsmedelsindustrin. Därutöver finns en relativt stor andel arbetstillfällena i regionen inom jord- och skogsbruk. I jämförelse med storstadsregioner och riksgenomsnittet finns en lägre andel arbetstillfällen inom service- och tjänstenäringarna, framför allt inom företagstjänster och handel. För att vara en liten region är andelen arbetstillfällen inom information och kommunikation relativt stor och i nivå med riksgenomsnittet.

Det finns stora inomregionala skillnader i branschstruktur. I Olofström, Ronneby och Sölvesborg är tillverkningssektorn större än länsgenomsnittet och sektorn är särskilt stor i Olofström, vilket betyder att övriga branscher utgör en begränsad del av det lokala näringslivet. I länets största kommuner - Karlskrona och Karlshamn - finns en större andel jobb i stället inom service- och privata tjänstesektorn. I Karlshamn är bygg och energi, handel och företagstjänster mer dominerande och i Karlskrona är det inom information och kommunikation samt företagstjänster som det finns en hög andel verksamma.

I Blekinge, inte minst inom de regionala specialiseringarna, finns konkurrenskraftiga och högproduktiva företag som ofta verka på en internationell marknad. Den mindre inre marknaden skapar ett beroende av inkomster utifrån i form av exportintäkter. Blekinge är en av de mest exportintensiva regionerna och i förhållande till länets storlek är både tjänste- och varuexporten hög och på sätt lånar länet storlek utifrån.

Regionens storlek och beroendet av ett fåtal branscher innebär en låg branschdiversifiering och hög sårbarhet. Industrin står inför ett stort konkurrens- och omvandlingstryck och om dessa tappar konkurrenskraft leder det till att länets sårbarhet ökar. Det storskaliga näringslivet och företagsstrukturen med ett stort beroende av flera storföretag ökar sårbarheten vid företagsnedläggningar. En ytterligare anledning till länets höga sårbarhet är de långa avstånden till stora arbetsmarknader som annars hade minskat den lokala sårbarheten. Samtidigt är det positivt att kunskapsinnehållet i storföretagen är högt, de investerar medel i forskning och utveckling och har ett stort exportvärde.

Strukturomvandlingen och en alltmer kunskapsdriven ekonomi leder till gynnsamma förutsättningar för en god omställningsförmåga i Blekinge. Företagen i länet investerar i relation till ekonomins storlek mest medel i forskning och utveckling av alla regioner i landet. Därtill klassificeras en stor av arbetstillfällena inom industrin som medehögteknologisk tillverkning och för att vara en liten region är andelen sysselsatta med avancerade yrken hög. Sammantaget indikerar det att länets näringsliv präglas av ett högt kunskapsinnehåll.

För att främja en god utveckling i en teknikintensiv region som Blekinge är tillgången till utbildade inom STEM-området - översatt vetenskap, teknologi, ingenjörskonst och matematik – centralt. Efterfrågan på STEM-utbildade är hög och konkurrensen är stor. I det avseendet är nettoutflytten av unga människor en utmaning, vilket avspeglar sig i att tillväxten av STEM-utbildade har varit låg i länet. I takt med en ökad efterfrågan på kvalificerad arbetskraft generellt är de tilltagande matchningsproblemen på arbetsmarknaden en flaskhals.

Måluppföljning - Ett växande näringsliv med fler arbetstillfällen

Beskrivning av indikator: Antal sysselsatta i näringslivet

För ett växande näringsliv och en hållbar utveckling behövs fler arbetstillfällen. Tillväxt genom en god produktivitetsutveckling kan innebära att jobb försvinner, vilket kan resultera i en så kallad ”jobless growth” med stärkt konkurrenskraft och tillväxt men samtidigt en svag jobbtillväxt.

Ett ökat antal sysselsatta indikerar att näringslivet utvecklas och diversifieras eftersom en stor andel av nya arbetstillfällen växer fram i tjänstesektorn. Skapas inte nya arbetstillfällen i regionen riskerar det att leda till minskad sysselsättning och högre arbetslöshet med ökade klyftor som följd. Det visar på så sätt omställningsförmågan men också på näringslivets attraktivitet.

Antalet sysselsatta i näringslivet mäter hur många arbetstillfällen som finns i den privata sektorn i Blekinge. Måttet omfattar dagbefolkningen (20–64 år) och inkluderar personer som arbetar i Blekinge oavsett om de bor i länet eller inte. SCB använder en ny källa och metod i framtagandet av sysselsatta och uppdelat på sektor har det inte varit möjligt at nivåjustera för att hantera tidsseriebrott i statistiken och därför behöver utvecklingen tolkas med viss försiktighet.

Publiceringen av SCB:s nya statistikprodukt Befolkningens arbetsmarknadsstatus (BAS) innehåller vissa förseningar. Vid rapportens framtagande finns inte slutlig statistik över antalet sysselsatta i näringslivet tillgängligt för 2022. Det innebär att uppföljningen av målet innehåller data som sträcker sig fram till 2021, vilket är samma som vid förra årets måluppföljning och därmed skiljer sig inte analysen och bedömningen från förra året.

Strukturomvandlingen i svenskt näringsliv med fler arbetstillfällen i service- och tjänstesektorn och färre inom industrisektorn har lett till stora regionala sysselsättningsskillnader beroende på branschstrukturen och gynnat stora och täta miljöer.

I Sverige har antalet sysselsatta ökat med 18 procent under 2000-talet medan Blekinge har haft en nolltillväxt. Den svaga utvecklingen förklaras av sysselsättningstillväxten i näringslivet. Mellan 2000–2021 minskade antalet arbetstillfällen i länets näringsliv med 4 procent, vilket är den svagaste utvecklingen av samtliga regioner och långt under rikets tillväxt 24 procent. Det innebär att sysselsättningen har halkat efter övriga landet. År 2000 återfanns 55 procent av jobben i någon av de tre storstadsregionerna sedan dess har de stått för tre fjärdedelar av jobbtillväxten, vilket visar på en stark urbanisering av näringslivet.

Finanskrisen påverkade länet kraftigt mellan 2007–2009 föll sysselsättningen 6 procent, vilket var den största minskningen av arbetstillfällen av alla regioner. Under den efterföljande återhämtningsperioden var utvecklingen i Blekinge och flera andra industritäta regioner fortsatt svag. Återhämtningen gick framför allt snabbt i storstadsregionerna tillsammans med närliggande regioner. En kraftig befolkningstillväxt och en stark konjunktur bidrog till att länet under ett par hade en god jobbtillväxt. De senaste åren har tillväxten åter stannat av och antalet sysselsatta i näringslivet minskat. Under 2021 ökade sysselsättning jämfört med 2020 och pandemins första år, dock fortsatt i lägre takt än övriga Sverige.

Trots en svag sysselsättningsutveckling finns det stora skillnader i branschutveckling. Över tid har antalet arbetstillfällen inom industrin minskat kraftigt, vilket inte är unikt för Blekinge. Inom jord- och skogsbruk samt finans och försäkring är minskningen också betydande även om de utgör en mindre del av den regionala ekonomin. Sysselsättningsminskningen inom industrin får stor betydelse den totala sysselsättningsutvecklingen i regionen. För trots en stark utveckling i flera service- och tjänstebranscher - hotell och restaurang, information- och kommunikation och företagstjänster - har dessa inte kunnat kompensera för det minskade antalet arbetstillfällen inom industrin. På så sätt påverkar länets branschspridning den samlade sysselsättningsutvecklingen i länet där tyngdpunkten i ekonomin finns i branscher som, sett till antalet sysselsatta, inte växer.

Sysselsättningsutvecklingen ser olika ut inom länet och påverkas av skillnader i branschstruktur. Under 2000-talet har jobbutvecklingen endast varit positiv i Karlskrona, men fortsatt långt under riksgenomsnittet. I Olofström dominerar industrin kraftigt och sårbarheten märks tydligt i tidigare konjunkturnedgångar då sysselsättningen i kommunen minskat kraftigt. I Ronneby var nedgången i näringslivet också påtaglig under finanskrisen, men till skillnad från Olofström har återhämtningen i arbetstillfällen, särskilt under tillväxtperioden i ekonomin, uteblivit.

Bedömning

Utvecklingen har under lång tid varit svag och antalet sysselsatta i det Blekingska näringslivet har minskat under 2000-talet. För en hållbar utveckling behöver regionen på sikt skapa fler arbetstillfällen. Blekinges branschstruktur är i sammanhanget ogynnsam och påverkar utvecklingsförutsättningarna. Sysselsättningstyngdpunkten ligger i krympande branscher och tillväxten i tjänstesektorn har inte varit tillräcklig för att kompensera för jobbminskningen inom industrin. Länets litenhet och koncentration till ett fåtal stora branscher medför en hög sårbarhet. Samtidigt är länet beroende av specialiseringar och det är en balansgång mellan specialisering och diversifiering. Givet den svaga jobbutvecklingen behöver regionen en god omställningsförmåga som bidrar till förnyelse i näringslivet och ökad diversifiering.

Finanskrisen drabbade industriregioner som Blekinge kraftigt och frågan är hur länet klarar att hantera en förestående lågkonjunktur. Hög inflation och stigande räntor har under det senaste året minskat hushållens köpkraft, vilket riskerar att slå hårt mot servicebranscher som är beroende av inhemsk konsumtion. Ett bättre stämningsläge inom bland annat industrin kan resultera i ett bra utgångsläge för regionen att klara kommande år på ett förhållandevis bra sätt då det Blekinges näringsliv är i stället är beroende av exportmarknader.

Det är en utmaning att samtidigt som antalet sysselsatta minskar uppger företag att det råder stor brist på kvalificerad arbetskraft. Sannolikt är det delvis en konsekvens av länets nettoutflyttning av unga vuxna, vilket resulterar i att arbetsmarknaden krymper och matchningen försvåras. En växande befolkning skulle också bidra till att efterfrågan i regionen ökar, vilket gynnar branscher med en lokal avsättningsmarknad exempelvis flera av servicebranscherna. På så sätt bidrar en större befolkning till att diversifiera näringslivet.

Den ekonomiska aktiviteten koncentreras till färre men större platser. I Karlskrona som största kommun är också branschbredden är som störst. Det skapar förutsättningar att utvecklas till en regional tillväxtmotor. Men tillväxten har varit blygsam i jämförelse med andra regionala centrumstäder som tydligare har fungerat som regionala tillväxtmotorer. I Olofström är sårbarheten hög med en koncentration till ett fåtal specialiseringar inom industrin. Men näringslivet i kommunen har presterat över förväntningarna, vilket visar att utvecklingen inte är förutbestämd givet förutsättningarna.

Sysselsättningsutveckling i regioner

Sysselsättningsutveckling i Blekinge

Måluppföljning - Stärkt konkurrenskraft i näringslivet

Beskrivning av indikator: BRP per sysselsatt i näringslivet

Till stor del förklaras den ekonomiska tillväxten av ökad produktivitet eller effektivitet och bidraget från ökad produktivitet till den ekonomiska tillväxten har ökat över tid. För ett konkurrenskraftigt näringsliv är en god produktivitetstillväxt på sikt avgörande för regionens konkurrenskraft.

I flera industriregioner har produktivitetsutvecklingen varit god samtidigt som antalet jobb minskat. En hög produktivitet visar att det finns konkurrenskraftiga företag, men det är inte säkert att vinsterna återinvesteras i regionen. Skapas inte nya arbetstillfällen riskerar de positiva effekterna av produktivitetstillväxten att utebli. Därför behöver målet sättas i relation till sysselsättningsutvecklingen för att vi ska kunna uttala oss om näringslivets utveckling.

Bruttoregionalprodukt (BRP) per sysselsatt i näringslivet är ett mått på produktiviteten i en region. BRP är summan av samtliga förädlingsvärden som genereras vid arbetsställen och visar hur stor produktionen inom en region är. I relation till antalet sysselsatta visar måttet hur mycket värde en sysselsatt i genomsnitt producerar. Ett högt värde indikerar en hög produktivitet. Förädlingsvärdet per sysselsatt kan öka genom att vi arbetar fler timmar per person eller att företag arbetar mer effektivt genom bland annat ett ökat användande av ny teknik och nya innovationer.

Mellan 2000–2021 uppgick produktivitetstillväxten i Blekinges näringsliv till 47 procent, vilket är den högsta produktivitetstillväxten i landet under perioden följt av Stockholmsregionen. Över tid har utvecklingen totalt sett varit väldigt god men tillväxten har varierat kraftigt mellan olika tidsperioder under 2000-talet.

Fram till finanskrisen var produktivitetsutvecklingen i länet god men i samband med krisen sjönk aktiviteten i ekonomin kraftigt och under den efterföljande återhämtningsperioden var den ekonomiska utvecklingen svag och länet hade under flera år en nolltillväxt. Det resulterade i svag produktivitetsutvecklingen under flera år. Åren före pandemin präglades av högkonjunktur med bland annat god exporttillväxt och förädlingsvärdet växte åter kraftigt med god produktivitetstillväxt som följd för samtidigt var sysselsättningsutveckling i näringslivet svag. Under 2021 ökade produktiviteten i Blekinges näringsliv med över 7 procent, vilket var den största ökningen i landet efter Norrbotten och Kronoberg.

Den goda produktivitetsutvecklingen har inneburit dels att produktivitetsnivån har ökat markant under 2000-talet, dels att Blekinge har stärkt sin relativa position avsevärt. Jämfört med övriga regioner har Blekinge den tredje högsta nivån i landet. Bara i Stockholm och Norrbotten är den högre än i Blekinge.

Produktivitetsutvecklingen är den drivkraften till ekonomisk tillväxt och förklarar allt stör del av tillväxten. Högre produktivitet möjliggör högre löner och bättre levnadsstandard. En god produktivitetsutveckling i länets näringsliv är därför positivt. Mellan regionerna varierar dock drivkraften bakom tillväxten. Flera regioner kan anses ha en sysselsättningsdriven tillväxt. Halland och Uppsala har haft en god ekonomisk utveckling och hög sysselsättningstillväxt, men samtidigt en relativt låg produktivitetstillväxt, vilket beror på vilken typ av arbeten som skapats över tid. Blekinges tillväxt är å andra präglas av att vara produktivitetsdriven samtidigt som sysselsättningen i näringslivet har utvecklats svagt. Stockholmsregionen är landets tydliga tillväxtmotor med en hög tillväxt i båda dimensionerna – jobb och produktivitet.

Bedömning

Blekinges näringsliv präglas av en hög produktivitet. Produktivitetsutveckling har varit väldigt god under 2000-talet och men med stora skillnader mellan olika perioder, vilket visar länets sårbarhet i tider av kris som under och efter finanskrisen. Utvecklingen beror på den bransch- och företagsstruktur som finns i regionen.

För länets långsiktiga utveckling och konkurrenskraft är relationen mellan produktivitet och sysselsättning central. En hög produktivitet inom flera av länets specialiseringar är självfallet positivt. Det signalerar att företagen är konkurrenskraftiga, vilket är väldigt betydelsefullt för företag som verkar på en marknad präglad av global konkurrens. Parallellt med ökad produktivitet inte minst inom regionala industrispecialiseringar har sysselsättningen minskat, vilket delvis kan förklaras av att industriföretag konkurrerar genom rationaliseringar, ökat teknikanvändande och automatisering. Men det är en stor utmaning att produktivitetsökningarna inte har resulterat i någon omfattande jobbtillväxt och ”spill-over” till andra branscher. För samtidigt har sysselsättningstillväxten i näringslivet halkat efter övriga Sverige. För näringslivets utveckling är det också en balansgång mellan diversifiering och specialisering som det inte finns någon enkel lösning på. Länet är beroende av att stärka förutsättningarna för fortsatt konkurrenskraftiga specialiseringar som bidrar med externt kapital. Samtidigt behöver näringslivet diversifieras. Det handlar om att främja den kunskapsintensiva tjänstesektorn och nya framtidsnäringar. Dessa kan dra nytta av existerande styrkor och kunskaper i länet för att förnya näringslivet. En större servicesektor med bland annat kringtjänster till de regionala specialiseringarna ökar också branschspridningen. De delar av servicesektorn som är beroende av närmarknaden hade också gynnats av en växande befolkning som växer när befolkningsunderlaget växer. Att stärka Blekinges boendeattraktivitet är således centralt för även för näringslivets utveckling.

Produktivitetsutveckling i näringslivet

Produktivitet och sysselsättning